Armémuseum som är en del av Statens försvarshistoriska museer ställer frågan om barnkrigare är krigsbarn snarare än soldater. Den öppna frågan är kärnfull. Den pekar på barnet som offer för den vuxna världens intressen och krigshandlingar.
Vi vet att svenska textilföretag använt barnslavar vid produktion i sydligare länder utan att veta om det. Varför kan inte svenska företag som säljer produkter i Sverige, och på samma sätt som med barnslaveri, ovetandes ha dragit nytta av krigssituationer där barn använts?